Första stora bakslaget med D har kommit, och allt är mitt eget fel. D hatar verkligen att ha på sig tratten, hon vill inte lägga sig och kommer inte till ro. Natten till lördag höll vi på i 3 timmar. När klockan var halv fyra var jag så trött att jag grät. Så tillsist så struntade jag i den j-a tratten och vi la oss på golvet. På lördag morgon såg vi att D hade varit på såret och lyckats få upp nästan alla stygn... Åkte direkt in till veterinären, men hon sa att det förmodligen går bra ändå eftersom såret höll ihop bra. Så de bara tvättade rent och sa till oss att hålla noga koll på såret så att det ser fint ut - och inga fler undantag med tratten... (kände mig som ett litet barn som får skäll av rektorn). Men de är helt underbara på vårt djursjukhus - vi behövde inte betala nåt för att vi kom, "Äh, shit happens" sa veterinären när vi ville betala. Så underbara!
Hemma igen spenderade jag och D dagen med att kolla på den gamla serien "Dårfinkar och Dönickar". Helt grym! Har inte sett den sen jag var typ 10, men den håller fortfarande. Mindes direkt hur jag var kär i Isak :) Nu kände jag inte riktigt samma känslor, men söt va han allt!
Känner mig just nu lite som en dårfink - och tittar man på vårt hem just nu så skulle vi nog klassas som det direkt. Vi har täckt golvet i lägenheten med mattor, allt för att D inte ska kunna halka. Så, äkta orientmattor blandas med svart latexmatta från ICA och blå kinamatta med vit badrumsmatta... Fast, även om det verkligen ser för j-ligt ut så är det faktiskt ganska skönt... Lite som IKEA:s slogan "Länge leve mångfalden!" - hemma hos oss finns alla stilar representerade. (Fast vid orange plastsoffa går faktiskt även min gräns ändå!)
1 kommentar:
Fy fasen, tur att inte det blev värre ändå.Vet hur illa det kan gå. Så lätt att man frångår tratten så sitter man där o ångrar sig bittert... Men så gott att det gick bra hos veterinären. Känns inte som att man någonsin kommer vilja byta veterinärstation. Så bra! Kram!
Skicka en kommentar