Jakten på de rätta medarbetarna

Då var ännu en lång dag på jobbet slut, men idag har jourandet inte varit betungande alls. Inte en enda "jobbig" kund faktiskt. Har därför kunnat ägna största delen av dagen åt det som står högt upp på agendan just nu - rekrytering. Vi har många vakanta tjänster just nu vilket gör att tiden för att bemanna tar väldigt mycket mer tid än det brukar. Så dagarna fylls med telefonsamtal, intervjuer, referenstagning och avstämningar. Känns dock som vi har lyckats med våra annonser för vissa sökanden är riktigt bra!

Det som är lite farligt med att intervjua är att man så lätt faller in i "liking-träsket" dvs jag tycker om kandidater som påminner om mig själv. Alltså, när en sökande, vi kallar henne Emma, säger att på fritiden är det bästa hon vet att vara med sin hund som hon prioriterar högst - känner jag ju en viss likhet... I samma mening hör jag mig själv säga "Det är viktigt att vi eftersträvar att få olika personligheter i gruppen för att främja dynamik och tankesätt, förresten tyckte jag Emma var en riktig toppentjej!" När jag sen ska motivera för mina kollegor VAD det var som var så fantastiskt bra med just Emma så blir det lite tomt på argument.. "Men hallå! Hon har ju HUND!" = en riktigt kanonmedarbetare, det känner jag redan nu!

En annan sak, varför säljer företag saker som ingen kan vilja ha?! Såg en skrikorange skinnsoffa i en affär and I couldn´t help but wonder: Vem ska köpa den? Okej att inte alla soffor behövder vara bruna, vita eller svarta - det skulle ju vara som en glassaffär med bara smakerna jordgubb, choklad och vanilj. Och ja, jag fattar att den glassaffär som BÅDE säljer dessa smaker OCH en hel massa andra som polka, nougat och rom russin (vem under 65 gillar den smaken??) säljer mer än det andra glasstället, TROTS att de fortfarande säljer MEST jordgubb, choklad och vanilj. Men då kommer min fråga, appropå den skrikorange skinnsoffan, vem skulle köpa en glass som smakar räkor-ostbågar-maräng?!! Nej, just det ;)