Mattes finaste

Nu börjar det på allvar kännas i magen att dagen O som i Operation närmar sig med stormsteg. Känns sådär faktiskt... Det är ju såklart skönt att veta att det äntligen ska bli av så man slipper den här väntan, men samtidigt är jag så j-a nervös. Tänker alla möjliga tankar om hur det ska bli, allt som kan gå fel, om allt går bra hur blir det då? Vet att det är för hennes bästa och det enda alternativ vi har, men lätt är det inte...

Sen är det så jobbigt att inte veta så mycket. Jag känner inte att jag har koll på vad som händer när jag har lämnat henne på morgonen, eller hur hon kommer ha det under sina dagar där. Vet inte om hon kommer ha jätteont, om hon kommer vara rädd och känna att jag har övergivit henne.. Hon skulle bara veta att hon kommer finnas i mina tankar varje sekund tills jag får hämta hem henne. Vill inte ens tänka tanken att jag inte kommer få hem henne igen... men ibland kommer det bara...

Otroligt frustrerande också att inte veta hur det blir med försäkringsbolaget. Varför ska allt vara så omständigt?! Fattar de inte att det är tillräckligt ändå? Skulle bara vilja ha klart, hur mycket de ersätter totalt - är det både för operationen eller även för de besök vi har haft tidigare? Hur tänker de sig att vi ska betala? Ska vi betala allt först och så ersätter de oss sen, eller? Har en olustig känsla över detta, kan inte hjälpa det...

Mattes finaste ligger just nu och sover inne hos husse, lyckligt ovetande om vad som ska hända. Försöker att inte förmedla nåt till henne, tror att hon fattar mer än vad vi kan tänka oss. Lilla fina D, om allt går bra ska du få lunga och köttbullar varje dag! Matte älskar dig